Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En anständig man kommer fram ur vårt femtiotal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ord kunde befria; utöva en förnuftets söta lockelse på de
i det svenska femtiotalet fastfrusna. Att ge ut honom
skulle därtill ge Förenta staterna en annan intellektuell
profil i Sverige.
Men min gamle klasskamrat Hans Zetterberg som
femton år tidigare sökt värva mig till ungbaptisterna
var då i den akademiska karriären i Förenta staterna
och hade inflytande på förlagen. C. Wright Mills var
förlegad. Zetterberg behandlade på bästa akademiska
sätt den gamle som en död hund ty han ville efterträda
honom och få slut på dennes vänstervridning av
studenter. Trettio år senare skulle Zetterberg bli chefredaktör
för Svenska Dagbladet, ge tidningen skärpt högerprofil
och styra den mot ekonomisk ruin. Dock, Expressen
skrev om C. Wright Mills.
Det svenska femtiotalet var ett årtionde då det gällde
att hålla tungan rätt i mun. Ett årtionde av krig och
konst, lögn och romantik. Men inte ett unikt årtionde.
Det var ett årtionde som sådana årtionden brukar vara;
som tjugotalet och nittiotalet och som det tidigare
tjugotalet och det tidigare femtiotalet varit och som detta
nittiotal blir om ideologer som Anders Åslund och
Ahlmark får som de vill. Och det får de nog. Men
med lite slughet går det att arbeta också i sådana
årtionden.
Allt detta funderar jag på när jag klivit ner från
biblioteksstegen och står med brevkortet från Expressen i
handen. Ty jag har nu känt Anders Ehnmark i
trettiofem år under det att världshistorien vänt och vänt på
nytt och de härskande ideologierna skiftat runt oss. Vi
har träffats i Stockholm och Rom, i Mariefred och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
