Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om en liten kvinnopolitisk bomb i familjen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Se han försvarar sig! Vilken usel mansgris! Vilken
hatisk sexist!
Ja, nog skall jag ta upp denna falska jämlikhetskamp,
denna mellanskiktens fittstimsfeminism. Ordentligt.
Visa att den är just det kvinnoförtryck och den sexism
vänstern måst bekämpa från artonhundratalet och
framåt. Jag inser nu att vi varit alltför fördragsamma.
Men om Jan Myrdal har vem som helst i decennier
kunnat berätta vad som helst. Nu ser jag i
kvällstidningarna att en för mig helt okänd storhet i
fastighetsbranschen, Ragnar Bjurfors, berättar hur han som
skolpojke på Enskilda gymnasiet i Stockholm varit med om
att med våld söka spola ner "socialisten" Jan Myrdal på
toaletten. Det skulle gått så långt att de fatt ner mitt
huvud och att jag skall ha blivit blöt i håret. Därefter
skall Alva Myrdal upprört ha ringt rektor och klagat.
Plötsligt blir jag tvärilsk. Journalisterna de lyssnar
när han snackar skit; de nickar och skriver. Något
dummare än svenskt mediafolk tycks inte finnas. Fast inte
fan är det dumhet. Lika litet dumhet som när Viveka
Vogel upprörs över min sedan mer än femtio år ständigt
pågående brutalitet.
Ragnar, Ragnar. Kan inte ens påminna mig någon
Ragnar. Sant är ju att jag som sjuttonåring gick på
Enskilda gymnasiet under några korta höstveckor 1944.
Men inte hade en två år yngre snorunge samman med
ett par andra böss då kunnat ens försöka genomföra en
sådan toalettdränkning utan allvarligt blodvite inte.
Även om de varit så många att de till slut helt
övermannat mig skulle jag inte efteråt gått till Alva och
klagat över att pojkarna varit elaka mot mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
