Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omkväde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
operation som du. Han ser trött ut. Du bör nog skynda
dig skriva det du har att skriva innan du och vi och alla
som var med smäller av.
– Jo, sade jag. Så är det. Det är inte så mycket tid
kvar.
Gick sedan i regnet uppåt backen mot skogen med
Florry. Förr stod tallarna som en pelarsal här. Det
växte gott om trumpetsvamp vid stigen då. Karl Johan
också. Det var klafsvått en bit upp. När vi kommit förbi
telegraflinjen stannade hon plötsligt. Hon såg något
eller hörde något. Hon stod helt stilla. Stirrande och
lyssnande. Så skällde hon till in mot det gamla hygget,
det som nu blivit en hög djungel av sly. Två gånger.
Två hårda varnande skall. Men hon sprang inte fram.
Hon vände sig om och såg på mig. Hon var orolig och
ville bli kopplad. Jag hörde ingenting. Bara regnet. Hon
började dra mig därifrån. Hon ville gå den övre stigen.
Inte den som ledde in i det gamla hygget.
– Är det något därinne? frågade jag.
Men Florry brydde sig inte om mig. Svansen hade
fallit och hon stretade därifrån. När jag stannade och
vände mig mot hygget då hoppade hon upp mot mig.
Stötte nosen mot mig.
– Vi bör bort härifrån, menade hon.
Också gamla Florry och Cheeta tyckte ofta illa just
om denna del av skogen. Kan det vara grävlingen? Men
han håller till längre bort mot gården. Honom möter vi
ibland om kvällarna bortanför stigen ner mot bryggan.
Då störtar han tvärs över vägen. Han skall ner till sjön.
Ligger jag och läser när han korsar vägen i mörkret
brukar Florry säga till. Inte heller är det rådjuren. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
