Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en klippa, icke den minsta sten hindrar vattnet, utan brusar
det fram mellan hårda lerbankar. Ej långt nedanför detta
fall upplöser sig Rio Pilcomayo i väldiga sumpmarker, de
bekanta »Esteros del Padre Patiño», där oerhörda massor
av vass hindrar farkosterna att komma fram. Tack vare
dessa sumpmarker är denna flod, som annars kunde bliva så
viktig för samfärdseln, ofarbar. Oerhörda massor av fisk
finnas i Rio Pilcomayo och tusentals indianer hämta ur
floden under en stor del av året sin viktigaste föda. I
sumpmarkerna finnas egendomliga lungfiskar, »Lepidosiren».
Rio Pilcomayo är en märklig flod. När den lämnar
bergen, för den med sig stenar och grus, men till det inre av
Chaco för den bara slam. Under torrtiden för vinden detta
slam vida omkring och vidriga äro de dagar, då
stoftmassorna svepas över Chaco. Rio Pilcomayo har, sedan den
lämnat bergen, ända till hjärtat av Chaco icke en enda
biflod. Den har ofta ändrat sitt lopp och brutit sig nya
vägar. När man avlägsnar sig från floden, finner man
vattenfyllda rester av gamla flodbäddar, musselbankar och stora
förrädiska jordhålor. Vid övre Rio Pilcomayo förlora
nybyggarna årligen många djur i dessa hålor, som kunna vara
ända till tio meter djupa och förrädiskt nog, ibland äro
täckta med ett tunt, bräckligt tak. Dessa hålor synas mig vara
bildade så, att de väldiga massor av träbråte, som floden
fört med sig och hopat, täckts av slammassorna och sedan
förmultnat, när floden tagit sig ett nytt lopp. Under
torrtiden härjas Chacos skogar och snår av väldiga eldar. I
regel är det indianerna, som sätta eld på gräset och snåren för
att lättare kunna finna de läckra jordråttor, som höra till
delikatesserna på deras matsedel. I en chorotisaga berättas
om dessa hålor och skogseldar.
För länge sedan härjades allt av en stor eld, som dödade
alla choroti utom två, en man och en kvinna, som räddade
sig i ett hål i jorden. När elden var över och allt var släckt,
grävde de sig ut. De hade ingen eld. Den svarta gamen
hade fört en eldbrand till sitt bo, detta hade fattat eld och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
