- Project Runeberg -  Indianliv i El Gran Chaco. (Syd-amerika) /
36

(1926) [MARC] Author: Erland Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ashluslaygosse, som jag bjöd på socker. Den första biten åt han
upp och fann det tydligen mycket gott, den andra sög han
på ett tag, tog den sedan ur munnen, för att mamma och
syskonen också skulle få smaka. Får en choroti- eller
ashluslayindian en rock, använder han den kanske en dag,
följande dag har en annan den o. s. v. Aldrig röker en av
dessa indianer sin pipa ensam. Den får gå från mun till
mun. Mången gång har det hänt mig, att en indian
kommit och tagit pipan ur munnen på mig, blossat på den ett
tag och sedan givit mig den tillbaka, ty så är bruket bland
dem. En man, som fiskat mycket, delar med sig åt den,
som ej haft så god tur.

Det vore likväl ett misstag att tro att i indiansamhället,
icke varje individ äger, vad han tillverkar och brukar.
Aldrig skulle det falla en indian in att byta bort en annans
tillhörigheter. En man skulle aldrig giva bort något, som
tillhör hans hustru eller lilla barn, utan deras hörande.

Varje sak har sin ägare, men då ägaren är givmild och
betraktar alla av stammen som sina bröder, delar han
frikostigt med sig åt de andra. Djuren hava
egendomsmärken. Fåren äro sålunda klippta i öronen på olika sätt för
att angiva, vem som är ägaren. Slaktas ett får, delas dock
köttet åt alla. Hos ashluslay ha de vävda mantlarna märken,
som angiva, vem de tillhöra. Några sådana egendomsmärken
äro här avbildade (bild 6). Då de äro ett slags
namnteckningar, äro de högst intressanta. Möjligt är likväl att
indianerna fått idén till dessa från de bomärken, med
vilka de vita stämpla sin boskap. Talrika från de vita stulna
hästar med sådana märken har jag nämligen sett hos
ashluslay.

Mantlarna ha som nämnt bomärken. Den, som har en
stor, bra mantel, får likväl finna sig i att ej sova ensam
under densamma. I ashluslaybyarna brukade sålunda ett par
indianer ofta om nätterna sova i min bädd, tydligen
tänkande som så: »Du vite man har så stora täcken, att de
räcka åt flera än dig.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:17:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/neindian/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free