Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är kvinnorna, som släpa ihop materialet till
husbygget och som bygga hyddorna.
I sanning är det märkvärdigt att folkstammar, som t. ex.
på vävnadstekniken kommit så långt som dessa indianer,
som ha åkerbruk och boskapsskötsel, nöja sig med så usla
hyddor. Under regniga nätter har jag sökt skydd i dem
och riktigt fått se, hur indianerna ha det. Regnar det
ordentligt, droppar det in överallt och människor och saker
bli våta. Det är trångt om utrymmet i dessa små hyddor,
där ofta flera familjer bo tillsammans, och under en
sådan regnnatt, då alla ligga inne, kan inte var och en ligga
utsträckt. Själv har jag små behov av bekvämlighet, men
jag har dock aldrig tyckt om, när en person ligger tvärs över
mina ben eller när ett lusigt huvud också försöker att få
rum på min huvudgärd.
Dessa indianers bädd hela livet igenom är ett skinn eller
hos ashluslay ibland en vassmatta till madrass, en träkubbe
till huvudgärd och är det kallt, en skinn- eller fårullsmantel
till täcke.
Är det varmt, ligga de, såväl män som kvinnor, alldeles
nakna och man ser allt möjligt, som vi civiliserade
människor anse oanständigt. I regel ligga flera under samma
filt, icke blott män, kvinnor och barn, utan även flera män.
Detta bruk är så inrotat hos indianerna, att bland mina
bytesvaror gillades blott de filtar, som räckte till parsäng.
Utom människorna skola också i varje hydda få rum
en mängd hundar, kattor, strutsungar etc. De höra till
familjen.
När det är kallt och regnigt är eldstaden inne i hyddan,
annars föredrager man i regel att koka utomhus. Elden
hålles alltid brinnande. Gör man en mindre tur, tager man
eld (en brand) med sig. Blott på längre vandringar
begagnar man de bekanta elddonen, gnidpinnar av trä[1]. I en
pinne av ett mjukt trä borrar man med ett hårdare träslag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
