Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är att förgifta vattnet med vissa växter. Däremot brukar
man hänga ut stora ruskor av en finbladig slingerväxt, av
choroti kallad »négac», vilken fiskarna äta, och omkring
vilken de samla sig. Vanligt är att under torrtiden sätta
ut lövruskor i floden, under vilka fiskarna söka skugga
och lätt kunna fångas med näten. Allt fiske, jag hittills
talat om, drives uteslutande av männen.
Hos ashluslay fiska kvinnorna med korgar. Med dessa
i handen smyga de sig efter de tröga pansarsiluroider, som
leva i slammet i sumpmarkerna, och sätta hastigt ned dem
över fiskarna. När de fångat en fisk, plocka de upp den
med handen genom korgens övre öppning.
Av största betydelse för chacoindianerna är insamlingen
av vilda frukter. Chaco är, som nämnt, synnerligen rikt
på sådana och några såsom tusca, chañar och algarobo
förekomma i så stor mängd, att de kunna föda tusentals
människor.
Varje morgon ser man kvinnorna i byarna gå ut på
fälten och i skogen för att samla allt, som är ätbart. De hava
med sig väldiga caraguatáväskor i vilka de samla frukter
och rötter, grävkäppar, om de ämna söka rötter, och långa
krokar, om de ämna samla frukter, som sitta högt uppe
i träden. Mannen ser man högst sällan samla frukt. När
han gör det, är det uteslutande för att hjälpa hustrun ett
tag. Utom frukter ätes även en del blad, rötter,
rotstockar av caraguatá m. m. Vid tillvaratagandet av dessa
sistnämnda, användas egendomliga grävkäppar och träsågar.
De vilda fruktbestånden ha icke särskilda ägare. En
indian gör dock inga strövtåg in på en främmande stams
mark för att samla frukt.
Det är häpnadsväckande, huru dessa indianer känna alla
skogens och fältets växter. En vit man, som länge varit
fången hos toba, har berättat mig, att en gång var det en
förfärlig brist. Man försökte att koka och mala alla
möjliga och omöjliga kvistar, rötter och blad för att få ur dem
något matnyttigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
