Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fyra meter djupa[1]. En indians fordringar på vattnets
beskaffenhet äro mycket små. Jag har sålunda sett
ashluslaybyar ligga vid pölar med brungrönt, stinkande vatten,
av vilket alla dricka, utan att det tycktes bekomma dem illa.
Sannolikt finnas i de avlägsna trakter, där ashluslay bo,
varken tyfoid- eller dysenteribakterier. För min del är jag
övertygad om, att ifall jag t. ex. i Sverige druckit all den
smuts, som jag inmundigat i Chaco, skulle jag nu ej vara
bland de levandes antal. I Chaco har jag inte ens mått
illa av all smörjan.
| Hur man äter hos ashluslay och choroti.
|
Om jag vore bjuden på ashluslay- eller chorotimiddag
och jag fick välja matsedel själv, så skulle jag givet begära
fisk, stekt på glöden, serverad på gröna blad. Hade jag
själv tillfälle att salta litet på den sedan, ty salt använda
ashluslay och choroti sällan, så är den helt enkelt läcker.
Ingen kan rosta fisk som en indian. Av fisken skulle jag
sedan äta så mycket, att jag ej behövde röra vid något
annat, ty det kan vara hemska saker, som bjuds. Det
finnes sådant, som icke den mest fanatiske etnograf förmår
att sätta i sig. Själva ingredienserna behöva ej vara så
dåliga, men snusket i tillagningen är oerhört; sålunda
tvättas aldrig några tarmar innan de kokas, utan de tömmas
helt enkelt. Någon gång får likväl även tarminnehållet
tjäna som grönsaker till köttet. Jordråttorna ätas sålunda
med inälvor och exkrement. De läggas hela i elden, där de
svälla upp av värmen. Därefter stickes hål på magen, så
[1] De ashluslay och choroti kulturellt närstående lengua gräva enligt
Hawtrey mycket djupa brunnar. »The wells were on rising ground in
a sandy soil, about 15 or 20 feet deep, with a hole at the top only 2
feet by 2 feet 6 inches in diameter, and so made that a man could go down
by foot holes on either side (as I myself wrent down to see how it was
made), and a bucket and rope were used.» Seymour H. C. Hawtrey.
The Lengua Indians of the Paraguayan Chaco. J. A. Inst. Vol. XXXI.
London 1901. Sid. 289.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 18:17:49 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/neindian/0053.html
