Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
här beredas. Det är synnerligen bekant från en mängd
indianstammar i Sydamerika. Det har en uppfriskande,
behaglig smak.
Hos ashluslay har jag deltagit i åtskilliga stora och hos
choroti i en del mindre dryckeslag. Det har varit intressant,
men det har behövts åtskillig självövervinnelse, för att stå
ut. I byarna finnes i regel en plats, som är ägnad åt
drickandet. Vid middagstiden samlas där männen, var och en
kommer med sin sittmatta och sin två eller tre liters
kalebasskål. Kvinnorna bära fram väldiga kalebassar med öl.
Detta slås ibland upp i ett stort lerkärl, från vilket man
sedan serverar. På en fest hos gubben Aslú bjöds
algaroboölet omkring i ett äkta europeiskt nattkärl, av välkänd
form. Med händerna fiska gubbarne upp smolk ur ölet och
sila det sedan mellan de lortiga fingrarna.
Gästen, isynnerhet om han har olyckan att vara omtyckt,
behandlas mycket väl. Han får en sittmatta och en
två- à treliters kalebass. När han sätter sig, vifta alla med
flata handen åt honom och han får lov att göra efter. Det
är en hälsning. Sedan gäller det att dricka, ty här gäller
det »botten upp», annars är man ohövlig. När man utan
att kasta upp lyckats få i sig sin liter, då börjar viftandet
igen. De närsittande gubbarne stryka en nu en efter
annan om munnen med sina mer än smutsiga fingrar. Det
är höjden av vänlighet. Måste man efter allt detta springa
bort ett tag, får man för all del inte glömma att vifta med
handen åt sina grannar och säga »paa», ty då är man
synnerligen oartig. Det värsta är, att man måste komma
tillbaka, att man måste hålla ut till festen är över, tills
värdarna äro fulla och skräna, hålla tal, spotta i bålen och ha
riktigt trevligt. Utan att torka pipskaftet måste man lugnt
röka skift med gamla, smutsiga, dräglande gubbar.
När gubbarna riktigt kommit i stämning, ha de målat
mig svart i ansiktet med sot och spott. Mina ögonbryn och
ögonhår ha de velat rycka ut, de ha hånat mig för mitt
långa, fula skägg, mina öron ha de velat borra hål i.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
