Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Chacos vildmarker. Den rinner upp på Andernas yttersta,
urskogsklädda vågor och försvinner i Chacos torrskogar.
Vocapoy låg i tvist med de vita, som inkräktat hans land
och icke kunde gilla hans uppfattning, att de voro hans
arrendatorer. Han bad mig om råd, huru han skulle kunna
få de vita att erkänna indianernas rätt till landet. Jag rådde
honom att vända sig till de vitas store hövding, republikens
president, och så tog jag anställning som indianernas
lantmätare. Med indianerna strövade jag över deras område
och gjorde en liten kartskiss, som Vocapoy skulle föra med
sig till presidenten. Riktigt gillade indianen ej min skiss,
utan ritade de också en karta över landet. Tyvärr vet jag
ej, om Vocapoy sedan företog sig den långa resan till den
store hövdingens by. Tack vare lantmäteriet vann jag
indianernas förtroende.
När jag i slutet av juli 1908 lämnade choroti och
ashluslay; begav jag mig över Yacuiba till San Francisco vid
Rio Pilcomayo. San Francisco har varit en missionsstation,
som franciskanerna haft bland chiriguano, vilken numera
är sekulariserad. Ej långt därifrån bo tapieteindianerna, hos
vilka jag tillbringade en vecka i augusti 1908.
Från San Francisco begav jag mig över Tarairi och
Tihuïpa till Machareti. Dessa tre äro missionsstationer.
I Tihuïpa öppnade jag för några dagar en riktig liten
diversehandel. Indianer och indianskor, i synnerhet de
senare, trängdes vid min disk. Det var en underlig bod. Kom
en indianska dit med pengar för att köpa, blev hon artigt
avvisad av bodbetjänten, kom hon däremot med ett vackert
gammalt lerkärl, blev hon den lyckliga ägarinnan av granna,
eldröda band, örhängen med riktiga »diamanter», ringar
med »safirer» eller annat vackert, som hon sedan kunde skryta
med vid nästa dryckesfest.
I dessa missionsstationer finnes alltid två byar, en för
hedningarna och en för de kristna. För min del trivdes jag
alltid bäst i den förra och detta inte blott därför, att där fanns
mera vackra, gamla föremål att samla, utan även därför,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
