Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Parapiti har i många år levat en chanéindian, som en gång varit
hopviken, men som räddades av en vit man, innan han blev
nedstoppad i gravurnan. Den döde sättes påklädd i kärlet
med en vattenkalebass i knäet. Vattnet skall den döde ha
med sig, när han går omkring på bergen, sade
chanéhövdingen Vocapoy åt mig. Kärlet nedgräves i hyddan, och över
detsamma stjälpes ett annat kärl som lock.
Vid Tatarenda nära Yacuiba hörde jag, att man efter
en begravning bränt ned hyddan. Detta är dock ej det
vanliga. Däremot brukar man rymma ut hyddan en tid
efter begravningen för att sedan åter flyttta dit. Så gjorde
man t. ex. i en chanéby vid Rio Itiyuro, i vilken jag varit
strax efter en begravning.
Det är de stora majsölskärlen, som användas till
likkistor. Vid brist på lerkärl händer det även, att man
begraver på annat sätt. I en chanéby, Copéri, vid Rio
Parapiti begravde man sålunda, kort före jag kom dit, ett barn
i en hud under hyddan.
På sina döda släktingars gravar framleva dessa
indianer sitt liv, och ofta är det så fullt i hyddan, att
efterbegravning i gamla krukor blir nödvändig.
»Den kristne släpar bort sina döda långt från hemmet.
Vi indianer, som hysa större kärlek för dem, vi bevara dem
i våra hem.» Det var ungefär, vad Vocapoy sade mig en
gång, när vi talade om hans stams egendomliga
begravningssätt.
Blir en chiriguano dödad av en jaguar, begraves han
med huvudet nedåt, för att han ej skall gå igen såsom ett
sådant djur. Denna föreställning om jaguaren, som varit
människa, är särskilt utbredd bland quichua, där detta
märkliga djur, som nämnt, kallas uturunco (jämför sid. 16).
Tjuter räven om natten nära byn, kommer någon att dö.
När mannen dör, skall hustrun kortklippa håret. Har
hon tyckt mycket om honom, gör hon det två gånger. Först
när håret växt långt igen, gifter hon om sig. Dör hennes
far eller mor, skär hon håret kort, dör hennes barn, bror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
