Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man förstår inte eller vill inte göra sig fri från dem och
bryta nya banor. Indianskan är konservativ i sin konst, och
det är blott, när hon tager sina motiv direkt ur naturen och
målar djur, som hon förmår att göra sig fri från
förebilderna från mors och mormors dagar. Det är långt ifrån
alla kvinnor i byarna, som äro konstnärinnor. Där finnas
de, som naturen givit konstens gåva jämte riktiga klåpare.
Vem kan måla lerkärl såsom chiriguanohövdingen
Maringays ena hustru? De äro vida berömda i dalarna och alla
försöka att byta sig till hennes verk. Inte minst jag har
beundrat hennes säkra, smakfulla konst. Chanéhövdingen
Vocapoys hustru (bild 67) är ej heller någon klåpare.
Där indianerna äro rika, d. v. s. ha stora majsskördar, är
keramiken vacker. Där man är fattig och kampen för
tillvaron är hård, har man icke mycken tid över till
konstnärligt arbete. Det måste vara glädje och fest, för att
konsten skall trivas i indianhemmet.
Den yngre generationen, fruktar jag, kommer att
föredraga tyskt porslin och emaljerade kärl och så kommer även
chiriguano- och chanékonsten att höra till det myckna
vackra och fina, som försvinner för den vite mannens brutala
civilisation. I många byar måste man redan leta bland
skräpet i hyddhörnen för att finna kärl, som äro målade med
säker hand och med naturlig smak. Det värsta är dock, när
de vita börja tycka om indianernas lerkärl. Då blir det
masstillverkning. Åt de vita duger vad som helst, åt dem
behöver det varken vara vackert eller välgjort. De önska icke
det smakfulla och enkla, utan det granna och besynnerliga,
»curiosidades», såsom kreolen säger. Det är detta
besynnerliga, som våra museer måste akta sig för, då det ger en
oriktig föreställning om det rent indianska.
Det är kvinnorna, som brygga ölet till festen. Detta
skall vara av majs (helst gul eller vit sådan) och det är
blott hos de fattiga chané vid Rio Parapiti, som man ofta
får nöja sig med sötpotatisöl. Finnes algarobo, brygges
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
