- Project Runeberg -  Indianliv i El Gran Chaco. (Syd-amerika) /
232

(1926) [MARC] Author: Erland Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Jag beslöt mig genast för visiten. Mina svenska gossar
voro naturligtvis genast med på äventyret och tolken, som
genom missionen lärt känna civilisationens välsignelser,
gjordes modig genom pengar. Med en yanaygua som vägvisare,
begåvo vi oss av. Ridande över den uttorkade Rio Parapitis
bländvita sandfält och på indianstigar, som förde över stora
dyner och genom torra busksnår och skogar, kommo vi till
byn.

Den låg på en kulle i en kitteldal. Platsen var väl vald,
då byn svårligen kunde överfallas av yanayguaindianernas
fiender, tsirakuaindianerna, utan att invånarna hade tid att
förbereda sig på försvar. När vi närmade oss byn, döko
beväpnade män upp överallt liksom framtrollade ur marken.
Detta att taga emot sina gäster med vapen i hand, tyckte vi
vara något oartigt, men jag ursäktar dessa indianers
misstroende mot de vita. För några år sedan kommo andra vita
till dem liksom jag med gåvor och lurade flera män i ett
bakhåll. Dessa fördes bundna till S:a Cruz de la Sierra,
för att säljas till gummitrakterna, men lösgåvos till slut
genom några mera humana mäns mellankomst.

Utan att titta åt vapnen och låtsande som om vi mottogos
på det allra älskvärdaste sätt, redo vi mitt in i byn och
frågade efter hövdingen. En medelålders herre med ett
bovansikte och med en stridsklubba i handen kom fram till mig
och fick genast en skogskniv i gåva. Andra gåvor utdelades
och det hela syntes utveckla sig på vänskapligaste sätt. Man
bjöd oss träkubbar att sitta på, och jag packade fram granna
halsdukar, knivar, röda och gröna band, synålar, munspel
och mycket annat roligt ur sadelpåsarna och började en
livlig byteshandel.

Vid en av lägereldarna i byn satt en ensam, förskrämd
kvinna. Det var en krigsfånge från yanaygua sista krig med
tsirakua.

Dessa sistnämnda hade dödat en yanayguakvinna och
hennes barn, vilket mord yanaygua vid första tillfälle beslöto
att hämnas. En dag voro de ute på vandring i ödemarken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:17:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/neindian/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free