Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur skulle han bära sig åt! Fanns det någon
möjlighet att bli fri i kväll och få springa ned till
dansbanan. Så glad i musik, som han var! Ja så, att
han kunde ligga vaken om nätterna och nynna
melodier, han hört, medan den lilla bara foten trampade
takten mot sänggaveln.
Det låg i blodet. Musiken var hans käraste, en
del av honom själv. Fadern hade varit storspelare,
den ende i socknen av betydenhet på sin tid. Han
hade spelat för gammelkungen en gång på Skansen
och som minne av denna enastående händelse
förvarade han sin undfångna jubileumstvåkrona, blank
som den dag hon präglades.
Sedan gick det utför där hemma, så att när fadern
dog, måste Nils giva sig ut i bygden som vallpojke.
Äck, hur Nils kunde njuta av musik!–-Men
nu kom visst någon gående upp mot fäladan . . .
eller kom han inte hit? — Se nu! Han krökte åt
höger genom den stora grinden — jo visst, häråt
kom han! Det var ingen, Nils kände; undra på, vad
ärende den hade!
»Jag har bud till dej, Nils! Låt kreaturen gå hem,
nu strax!»
»Nä, sa dom dä verkligen!»
Genast var Nils färdig. Han begärde intet bättre.
Ledskyttlarne flögo ur, korna rusade igenom med
Nils tätt efter sig. Han visslade, han sprang och
motade på djuren av alla krafter. Fort, fort skulle det
gå!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
