Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var Hök, från Djupa, som spelade.
Vad det var vackert — och så undrade folk att
han ville i väg och höra på sådant! Det riktigt kröp
i ryggen på Nils, när spelmannen tog några av sina
bästa. Ingen annan, av de yngre, kunde spela som
han. Det var han känd för också vida omkring.
Nils stod i en klunga av andra bytingar från byn,
otvättade och i vardagspaltorna, som han. De flesta
hade nog olovande smugit sig från hemmet. Men
ingen, ingen av de andra pojkarna njöt så, som Nils.
Han varken hörde eller såg något annat, för honom
var detta rena andakten.
Nu kände han ju också de flesta låtarna och kunde
nynna flera av dem, alldeles felfritt. Han var inte
storspelmansson för inte.
Om det var mycket svårt att spela, må tro,
undrade han.
Folk kom nu dragande upp till dansbanan i
skogsbacken. I små klungor, mest ungdom förstås, alla
högtidsklädda. Flickorna stannade alltid på litet
avstånd, liksom tveksamma. Det var inte fint att rusa
fram och direkt ge sig med i första taget. Det fick
inte se ut som man var angelägen — ack, inte var
det någon som var angelägen, inte! — bäst var det,
om någon kom och drog en fram!
Fram till det, som man längtade så hjärtinnerligt
efter. Men fint är nu en gång fint och skick och sed
är det farligt att bryta emot.
Om en stund kommo kontorsherrarne med damer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
