Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon var då också en sådan välsignat
genomprak-tisk flicka.
»Nyheter!» ropade modern. »Herr Stahre
kommer på besök i kväll».
»Stahre!? Vem i herrans namn är Stahre»,
undrade Ästrid. Hon kände inga andra starar än de
små svarta, som vissla på taken om vårarna och ha
så vackra, glänsande fjädrar.
»Det är en avlägsen släkting till oss», upplyste
modern. »Men var bara pysen när han for ut i
sällskap med föräldrarna, så du kan inte veta något
om honom — en kusins bror eller vad det nu är».
»Jag får ta en annan blus, och kamma om mig!»
»Behövs då rakt inte. Du är bra som du är.
Det blir bara en vardagsvisit, förstår du».
». . . och ta de nya kängorna», fortfor Ästrid, och
försvann i ett sidorum. Hon kom strax tillbaka: »den
andra klänningen också, mor, eller hur?»
»Visst inte! Den du har, är alldeles utmärkt.
Riktigt bra, vet du».
Naturligtvis bytte Ästrid klänning. Och det blev
frisering, ja, det blev en ordentligt omklädning, som
tog hela timmen. Omsorgsfullt måste det vara, och
omständligt måste det tagas, annars var Ästrid Möller
inte riktigt frisk.
Den främmande blev en stor besvikelse.
Mannen var en kantig, oslipad företeelse med ett
bullrande skratt och en ryslig Minneapolis-rotvälska.
Jargonen var för övrigt den typiskt svensk-ameri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
