Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
promenader henne dock icke. På kontoret var hon
alltjämt sig lik — — och så började spanska
sjukan grassera i samhället.
Naturligtvis fick den affär, där Hstrid var anställd,
också sin andel av farsoten. Det blev gott om
sjukanmälningar — och överarbete för de övriga, som
måste taga sig an det mest trängande av de
insjuknades knog. Kontorspojkar, städerskor,
volon-tärer och kontorister — ingen skonades. Så en dag
kände flstrid en viss obehaglig domning och
mattig-het, liknande begynnande förkylning, komma
smygande. Hon försökte kurera sig med gamla, beprövade
medel, kämpade emot och stretade sig igenom en dag
eller två — man bör inte pjoska med sig, hade hon
lärt — men slutligen måste hon också däran.
»Fröken Möller är sjuk», rapporterade chefen en dag. Då
var man också förvissad om att hon var illa däran.
Och så låg hon därhemma i sin säng, feberangripers
och förbi.
Påsken nalkades.
Vilka oändligt långa dagar, vilka outhärdliga nätter,
utan slut! Läsa — nej. Hon försökte en stund, men
hon kastade snart detta tidsfördriv: hon orkade inte,
och det roade inte heller.
Ensamhet och oändliga, sniglande timmar — nu
fick Hstrid smaka på en tristess av för hennp nytt
slag. Ingen människa kom och frågade hur det stod
till med henne — någon officiell p åringning från
kontoret räknade hon inte — ingen sände en hälsning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
