Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte gå in — naturligtvis — under nuvarande
förhållanden. Han lovade återkomma senare och bad
om telefonmeddelande, när det kunde falla sig
lämpligt att komma på visit.
Det dröjde ännu några dagar.
Snart kände flstrid sig feberfri och kunde sitta
uppe. Modern passade på och telefonerade — kom
in i sjukrummet och sporde, om herr Stahre
kunde .. . Nej, inte nu! — Men bara titta in ett
ögonblick och hälsa ... stå och nicka i dörren; det var
kanske inte riktigt hövligt att avvisa honom. »Nå,
men hur ser jag ut då! Rufsig i håret och ful!» —
»Äsch, det är väl inte så noga! När man kommer
så här direkt ur sjuksängen, så . . .» Och så
knackade det, sakta och hänsynsfullt — Gud vet, var
han lärt sig det för resten! Dörren öppnades en liten,
liten smula, så att ett ansikte kunde stickas in. Och
där satt den tvärsäkra Ästrid Möller och kände sig
outsägligt enkel. Rodnande som en skoltös och
vågade inte se upp. Rck, herre Gud, sånt elände.
Och ny dag kom med nya krafter för Rstrid.
Det låg vår i luften, sol över staden, glädje och
hopp i sinnena. Rtt nätterna voro smällkalla som i
februari, fäste man sig mindre vid. Man får ju inte
det goda så på en gång heller. Rll god och
fullkomlig gåva kommer väl oftast mera successivt.
Hos Möllers hade i alla händelser våren gjort sitt
intåg, tycktes det. I varje fall kom där en smula
av den för varje dag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
