Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ska jag tala om. Riktigt kär . . . jaa, ganska mycke
åtminstone».
»Nej, men det har jag då inte hört talas om. Jaså,
verkligen!!»
»Nå, men var det så underligt då! Ska man
nödvändigt upp till hundra år för att bli kär, kanske!?
Det tycker inte jag. Men så blev det slut med det.
Å, Gud, vad jag sörjde! En lång, lång tid. Så nog
vet jag, vad lidande vill säga, alltid. Äck!»
En suck, som skulle föreställa tung, ehuru den
mera verkade som någon vårlig, försvinnande
vindpust, strök under vad den kunde, beträffande
lidandet. Stackars liten!
Nu började tjockisen mitt emot snöra upp sina
skor. Det såg rätt betänkligt ut. Skulle man komma
att få ännu mera av — rochefort-osten! Och hur
mycket tänkte den där mannen klä av sig till sist!
Plättpojken mitt över mumsade alltjämt, men de
ätande familjerna hade dukat av, de bara sladdrade nu.
Tåget susade undan med lugn, jämn hastighet. Det
monotona bullret över skenskarvarna och den jämna
mjuka gungningen verkade sövande.
»Köp tidningar!»
Pojken, med den utspända väskan på magen, dök
fram ur trängseln och drog sin välinlärda läxa.
Snart hade matpaketen och smaskandet ersatts av
prasslande tidningspapper och en viss tilltalande
läsning över lag.
Konduktören kom på sin rond.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
