Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Men vad kan nu jag göra åt slikt?»
Pastorn dröjde med svaret. Det föreföll Greta, som
om han betänkte sig och höll tillbaka något, som han
just hade på tungan. Men hon anade nog inte den
kamp pastorn förde med sig själv. Bunden av sina
förpliktelser som prest, hade han inte rätt att
uppmana någon att begå skilsmässa, och ändå hade han
ju nyss gjort detta. Han vågade inte förnya
uppmaningen, fast orden brände honom på tungan. Han
visste, att om Nordlöf var ensam, utan hustruns
ordnande och korrigerande hand, skulle mannen snart
nog förgå sig så plumpt, att hans avsked från
förtroendeposten i samhället blev tvunget och socknen
slapp ifrån den skamfläcken.
Men hur skulle han kunna säga hustrun detta?
Nej, det var inte möjligt för honom. Det var bäst
att byta samtalsämne:
»Nå, edra söner de arta sig väl bra? Och Greta?»
»Jaa då. Både Per och Hans blir det nog folk
av, men jag är så rädd för tösungen ibland, hon är
så konstig».
»Hur så? Hon har — så har det åtminstone
förefallit mig — alltid varit mycket lugn och
snäll».
Utanför dörren stod någon och skalv och spärrade
upp ögon och öron på ett onaturligt sätt. — Nu
modern:
»Hon är så . . . så egenvillig. Int* var jag töcken,
när jag var liten. Hon vill så gärna sitta å hänga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
