Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och upplevelser vid sig. Och man blir slutligen
fiende till allt nytt bara därför, att man hänger så
envist fast vid det gamla och aldrig försöker att
förstå något annat. Men om man lärt sig följa med
tiden en smula, genom att studera böcker och
tidskrifter, så skulle man ... — Vad nu! Vad kan
det vara . . .!»
Ute på gården hade plötsligt blivit liv, rörelse och
prat. Någon stampade hårt på farstubron och
häftiga rop på husmodern hördes.
Greta var på ögonblicket inne i sin kammare och
nere under det skyddande täcket, som hon drog upp
under hakan.
Därinne hörde hon ett förvirrat sorl av röster, i
vilket av och till hördes rop på läkare och order att
i hast spänna för häst och dylikt. Gå ut, vågade
hon inte, men hon måste kliva upp och tassa fram
till dörren. Det föreföll henne, som man bar på
något tungt, emellanåt kom ett jämrande utrop från
modern och en ängslig fråga, som aldrig fick något
svar. »Han kommer sig nog! . . .» »Det här var
styggt! . . . Han har nog fått mer än han tål . . .»
»Seså, tyst nu, och hjälp till! . . . Är det ingen som
vet, hur det gick till? ... Ett fasligt liv . . .! Ta
å koka oss lite kaffe! . . .»
Så där korsade frågor och utrop varandra ute i
farstun och på gården. Greta, som flera gånger hade
handen på låset till sin kammardörr, drog sig
slutligen tillbaka, och hur det var — hon visste det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
