Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och springer ifatt mig. Vi gå under gemytligt
samspråk tillsammans genom mörkret, mot templet och
de många ljusen.
På kyrkvallen strålade dubbla rader marschaller,
lågorna dansade och flämtade för morgonbrisen,
rycktes bort ifrån vekarne ibland men tändes igen.
— Det var något nytt, detta, sannolikt en
vänlighet från någon församlingsbo, som ville fira min
första jul som gift man. I alla händelser tydde jag
det så . . . Något förunderligt härligt och betagande
låg där över scenen med de tindrande, strålande
kyrkfönstren, marschallernas varmt röda lågor, den
nyfallna, rena snön, klockklangen, alltuppfyllande och
mäktig, och orgelbruset, som i dämpade, av- och
tilltagande böljor trängde ut genom de öppna portarna.
En yngre kollega — pastorsadjunkt — skulle
inleda morgonens tjänst, så jag behövde inte göra mig
någon brådska. Kaptenen tog vägen åt stora
ingången, under det jag styrde stegen mot sakristian,
Nåväl — allt gick i vanlig ordning. Kyrkan hade
nyss fått värmeledning insatt, och detta hade nog
bidragit till att fylla alla bänkrader till sista plats.
Vilken mäktig känsla grep mig inte då — jag
glömmer det aldrig! Sällsamt, jag har aldrig
erfarit något liknande, varken förr eller senare. Jag
kände mig på en gång stark och ödmjuk, frimodig
och svag. —
Kaptenen satt inte i prästgårdsbänken; den var
nog överfylld, när han kom. Jag fäste mig för övrigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
