Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dare på den grund, han kommit i besittning av tack
vare hustrun, att han nästan kunde betrakta det hela
som eget verk.
Och i känslan härav var det som han lyfte sitt
huvud högt, ja, måhända litet för högt, i alla
händelser högre, än som var nyttigt för honom själv
och klokt gent emot grannarne.
Han visste, att de kallade honom vid åtskilliga
öknamn, till vilka skarvats ordet »stor». Dottern
hade inte heller blivit förbigången utan jämväl fått
sitt »stor» spottklistrat till namnet.
Stoppas-Änders log åt allt sådant och han njöt
av det på samma gång, emedan han visste, att det
var rena avunden som talade. Och i så fall tyckte
han det var en heder att bära det: det var ju dock
ett erkännande åt hans överlägsenhet. Och Göli, hon
skrattade högt däråt.
Ävund — ja, då vet man ändå att man är något
värd!
Och nu–-. Nu skulle ett nytt blad vändas
i den gamla gårdens historia. En ny husbonde skulle
komma och taga vid — komma med nya seder och
en annan syn på åtskilligt, alldeles som fallet varit
med far själv en gång. Och det nya skulle
naturligtvis komma att stå stridande mot det gamla, som
allt starkt och livskraftigt nytt har för sed.
Mycket av vad Änders Jönsson ordnat och lagt tillrätta
skulle naturligtvis slopas och annat komma i stället,
som Änders inte varken förstod eller tyckte om.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
