Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var, som om de två hade mistat något av sin
trygghet och sin stolta tillförsikt, de hade ingenting att
sätta mot alla de mörka blickar, som mötte dem var
de sågo. De drogo sig tillbaka och bittrade till,
dottern i synnerhet. Hos Änders Jönsson kom
sorgen också till, då den sjukliga, klena hustrun, som
händelsen tagit hårdast, gick bort. Med henne hade
han dock haft så mycket gemensamt. Hårt arbete
och framgång, men föga av glädje och lycka; slikt
var det ju aldrig tid med! Man skulle bara knoga
ihop stora högar, dra till stacken, bara dra till
stacken, men aldrig vila. Nu kom ruelsen över, vad han
försummat mot den trogna parhästen, som stretat vid
hans sida år efter år, tyst och trogen, utan många
glädjestunder.
Nu var det för sent att göra något för henne, att
säga ett tröstens eller uppmuntrans ord, skänka ett
erkännande för vad hon verkat och varit.
Änders blev inåtvänd och tyst. Gick ur vägen för
omgivningen, till och med för dottern. Han anklagade
sig för allt, till och med för vad han inte brutit.
Och på det sättet kom Göli att stå fullkomligt
isolerad. Med grannarne var nu umgänge ej att tänka
på, och med tjänarne kunde hon inte gärna byta
förtroenden.
Ja, så ödsligt ensam kände hon sig, att hon måste
gå in i sin vindskammare ibland och sätta sig att läsa
högt ur någon andaktsbok för att få höra en röst och
inte bli konstig. Det var en tung och prövande tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
