Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gölis högmod bröts.
Styv och stark var hon, men det här, det var dock
starkare.
Småningom kommo vassa streck och smögo sig
in i hennes fina, vackra ansikte. Kommo i förtid
och grävde sig fast. Små strimmor sökte sig från
ögonen utåt och pannan linjerades i långa ränder,
med ett par korta, djupa upp och ned de ögonblick,
missmodet riktigt tog henne. Stegen blevo trötta,
litet släpande, hållningen miste i spänstighet.
»Titta på Stor-Göli! Titta bara . . .» susade
visket utomkring i stugor och gårdar.
»Ja, var tar Vacker-Göli vägen! Stram-Göli, som
knappast gitte svara, när man hälsade på henne!»
Skadeglädjen riktigt slickade sig om mun.
»Guds finger, Guds finger, se!»
Gud skall då också ha skuld för så mycket.
* * *
Det var ett stort under, som spordes en dag, flera
år efter händelsen på sjön. Det var något så
utomordentligt, att man nästan häpnade. Ingen människa
hade kunnat förutse något sådant. De allra värst
ryktessjuka kände det som rena bedrägeriet,
allden-stund ingen varit i tillfälle att på minsta sätt behandla
saken. Nej, inte det allra ringaste.
Ty nog måste man väl vara nära en svimning, när
detta bekantgjordes:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
