Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med surret från den nya handseparatorn inne i
mjölkkammaren, kommer något ovant bryskt in i
stämningen; en modern maskin och en gammal, naiv
visa ha litet svårt för att förlikas. Men Änders låter
sig intet bekomma.
Då Göli kommer ut igen, har hon sitt långa,
blårandiga arbetsförkläde på sig.
»Dä är ju söndag i dag», säger fadern leende och
ser på hennes vardagsstass.
»Oxen måste väl dras ur brunnen, eller hur?»
»Naturligtvis!–Men en annan sak: hur har
du det med . . . ja, du förstår! Det måste väl köpas
hem åtskilligt till —, och det är långt till stan, som
du vet! Det måste tänkas på i tide».
Göli tar sig en funderare.
»Ska dä nödvändigt vara så . . . fasligt mycke
då? Ja, jag menar nu mat å allt sånt där; kan dä
inte tas lite enklare?»
Änders tar sig om hakan. Ä, det här var ju
hustrun, upp i dagen. Älltid denna omtanke. Han
log förnöjt, log innerst inne i bröstet.
Göli igen:
»Jag tänker, en blir inte bättre gift för att hela
hopen med folk kommer tillsammans å äter sej
fördärvade å super sej halvt ihjäl på bröllopet, eller
hur?–A för resten, är dä inte ett vådligt skryt
å skrävel egentligen med det där rysliga
»bröllopan-det» i fyra, fem dagar? A så dödande trött, som en
blir!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
