Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vad hon tänkte i ensamma stunder I Naturligtvis
vandrade fantasien på gamla hemmets alla stigar.
Naturligtvis gledo minnen och hågkomster förbi
hennes öga i ensliga nätter, där hon vakade vid vaggan
och stickstrumpan, minnena från ljusa barnadagar,
utan nöd och utan tråkigheter, då hjärtat ännu kunde
klappa så där, som ett lyckligt hjärta klappar, och
då läpparne ännu ville och kunde le. — Vad tänkte
hon? Ängrade hon sitt äktenskap, som aldrig skulle
skänka henne någon glädje I Ängrade det för sin
egen skull, för föräldrarnas skull! Ja, för de gamla!
Ty nog hade det väl ändå svidit i deras innersta
mången gång, svidit svårare måhända, än någon
kunnat ana, över dotterns öde och över egen hårdhet,
som de velat, men inte mäktat bemästra. Svidit —.
Men icke ett ord därom till någon — inte en
antydan ens. Lundala-styvheten satt i, och satt hårt,
också här.
Först vid hög ålder slapp hon ifrån ett liv, som
från bröllopet varit henne en enda lång straff- och
förvisningstid.
Intet är beständigt, Gudskelov. Stora hus kunna
också ramla, och små hus kunna timras på och göras
höga och stora. Ungefär så tänkte hon väl, dottern
till den förvisade och utslätade Johanna, när hon en
dag mötte någon som — — —
Dessförinnan hade det här inträffat:
En Lundal var mindre klok och försiktig än den
berömda stammodern, henne, som släkten ständigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
