Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
töade och droppade, tiiis hans örngott var helt
fuktigt.
Han såg upp.
Se där! Nu gick hon förbi därborta vid fönstret.
På väg ut, förstås; nej, hon kom, hon kom direkt
hit.
Med blicken av en hårt agad och utsvält hund,
som omsider känner en klappande hand på den
rug-giga pälsen och får ett bräddat fat att förse sig
ur, såg han upp på den unga sjuksköterskan, i långt,
vitt förkläde och med bandrosett i glada färger i de
mörka flätorna.
»Nu tror jag, herr Lundal behöver lite frukosti»
»Stor tack å heder!»
Han lade till något mycket tafatt och dumt om
hennes utseende och den stora godhet, hon bevisade
mot honom.
»Ä, skräp! — Nej, nej, inte röra min hand! Inte!»
Äck, för all del . . . neej då . . . ursäkta • . .
Det var bara som han ville tacka henne . . . och
säga henne ... att han kände sig så glad och så
tacksam ... det var bara det, ja . . .
»Så så, ja! Behövs inte . . .»
Nästa dag var hon påfallande kort emot honom.
Men han tog det lugnt och utan att reflektera över
någon sorts orsak till förändringen. Tillstukad och
våldstrampad som han blivit, hade han kommit att
känna sig så eländigt liten och värdelös att han
tyckte — nästan — att vem som helst kunde få göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
