Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och hur var det! När Josefine tänkte rätt på det
och drog sig till minnes ett och annat, hade inte
modern en gång givit henne ett testamente — sagt
vid ett tillfälle till barnskaran — ja, inte bara en
utan flera gånger för övrigt: löna dom med samma
mynt, barn, om ni nån gång skulle komma i tillfälle
till ’et! Dom har int bätter förtjänt!
Älltså hårt mot hårt Skonlöst mot skonlöst.
Och då skulle hon, Josefina, gå här och plåstra
om en av de där träsjälarne och lämna honom
tillbaka åt livet stark, glad, pånyttfödd!
Idiot som hon varit!
Vem pånyttfödde dem därhemma, i backstugan,
gav dem vård och tillsyn och tröstade dem, när de
voro sjuka och i behov av ett gott ord, en mjuk
hand? Inte var det då någon Lundal, så mycket
är visst. Gruppen av tärda barn kring en utsläpad
man, en böjd och förgrämd mor, vilken släkten städse
behandlade som en brottsling eller som något ännu
värre: som en spetälsksmittad!
Josefinas tankar vandrade inga ljusa vägar de
närmaste dagarna. Hennes ansikte bar också spår
därav, det hårdnade och blev onaturligt blekt.
Tyvärr till skada men till ingen nytta för henne
och de planer hon välvde i tysta, kampfyllda timmar.
Ty för var gång hon spunnit tråden till slut och
skulle slå knut på den, stod alltid ett spörsmål och
stängde. Och det var detta: vad ville hon väl
företaga sig med honom? Återtaga de tröstande, upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
