Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÅSTHANDEL
aBBBBBBBBBBBBBBBBBaBBHBBBBBBBKESSBEBEBSEBeilEBBfiBBBBBaH
Ja, se hästar, sa’ Mats i Svanäng, i det han satte
den halvtömda sejdeln på bordet och strök fraggan
ur mustascherna med rockärmen.
När han steg in i kaféet, som den gamla,
utrangerade gästgivaresalen numera kallades, hade han
genast lagt märke till en ny och främmande röst längst
bort i hörnet. — En utsocknes man, kunde märkas.
— Och Mats hade tagit ett bord och rekvirerat.
Främlingen var litet kutryggig. Satt, axelbred,
gråklädd och i långstövlar. Det tunna, bleka ansiktet
kontrasterade mot den stora kroppen, men ögonen
voro något för sig: det ena var blått och det andra
ljusgrått, och det ljusgråa satt för övrigt litet på sned.
Man blev aldrig rätt klok på de där ögonen, ty det
ena motsade ständigt det andra.
»Se, om ni förstår er på hästar en smula, så
måste ni väl medge, att priset är rent orimligt lågt för
en häst som skimmeln», sade främlingen. Rösten
var skarp och inte vidare behaglig. Det ljusgråa
blinkade förrädiskt, men det blåa såg trovärdigt ut.
»Hm . . . mmjaa . . . han är skaplig nog att se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
