Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
också att vara närvarande och få säga några
förbindliga ord till herr den och den, som makt hade i
socknen. Slikt gör så gott, det binder folk vid
huset, och det behövs alltid då konkurrensen är så
svår på alla sätt.
Och så blev det jul, och vintern gick.
Lindkvist var nu varm i kläderna, det vill säga så
varm en person med hans medelmåttiga affärsanlag
kunde bli bland strutar och vågar. Men det var nu
en gång hans levebröd, han fick finna sig i det.
Det gavs få eller inga förströelser vid Mohällan,
som stället hette. Något bondkalas ibland, men det
var inte vidare ofta. Herr Wikström var inte vidare
glad åt sådant, och ännu mindre frun; det skulle
naturligtvis bjudas igen, och varför en massa bråk i
onödan, tyckte hon. Frun var inte av det
representativa slaget. Hon trivdes bäst bland sina egna. Då
slapp hon anstränga sig med att »underhålla», som
inte låg för henne och som därför alltid var henne
en pina. Dottern liknade sin mor också häri.
Litet kortspel kunde Lindkvist, det var ju alltid
något. Bomma på hare, hörde också till nöjena.
Det huvudsakliga var ju dock affären, som höll att
prata om också ute på kalasen: priser, utsikter för
det och det under året, till exempel spannmål o. s. v.
En dag — ånej! Inte var det möjligt, inte?
Fröken Wilhelmina skulle gå och titta åt honom, ett
biträde! Visst inte.
Lindkvist var klok nog att döda den tanken i sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
