Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med rostigt järn och att till och med bära
mjölsäckar. Men sån’t läder ska sådan smörja ha.
Och Lindkvist svettades och knogade; men
egentligen mådde han inte sämre av kuren. Småningom
återfick han sina gamla muskler i armar och ben,
blev smärt om livet igen och spänstig, fick glans
i ögat och ett gott humör. Han insåg snart, att kuren
var till nytta och slutade upp med knotet mot
svärfadern.
Då, ankuttra och regera, small det igen. Knoget i
affären hade inte stukat honom.
Herr Wikström svor inte, grälade inte heller, men
det var inget behagligt ansikte han gick omkring med.
Lindkvist undvek nu helst att möta sin gamle chef
på ensliga ställen, han hade ju förolämpat honom så
djupt.
Och det måste man ju medgiva, att det var styggt
gjort av mågen att narras på det sättet gång på gång.
Hur skulle väl detta uppfattas annat än som trots!
Man hade totalt missräknat sig på honom, det var
saken. Man hade invaggat sig i den föreställningen,
att karn var medgörlig och kunde talas förnuft med.
I katsingen heller! Nåja, skrivit på eller varit
onykter eller slarvat på annat sätt med ägodelarna hade
han ju inte, det måste nu envar erkänna. Men va
sjutton var det här för påhitt! Vilket trots gång efter
annan, vilken fräckhet och hänsynslöshet!
Och att förutse detta på förhand, var ju
fullkomligt omöjligt. Om detta låtit sig göra, hade Lindkvist
m
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
