Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sonen teg tjurigt.
»För resten, ta va’ du kan komma över, om så
bara en ickorre! . . . Ja-a, bättre än ingenting i
alla fall!»
Konstigt! tyckte pojken och skrattade till, kort
och försmädligt. Och teg igen. Han satt där, full
av trots, med vadmalsrocken tillknäppt upp till
hakan, fast brasan knastrade i full fart inte längre bort,
än han gott kunde spotta in i elden. Nu slängde
gubben rotstycket på det redan duktigt flammande
bålet. Lågan skyndade sig att anamma godbiten.
Ett fång gnistor sprutade upp och gammeln gjorde
en grimas för hettan, som slog emot honom, när han
ansade bränderna för att få belysningen så
förträfflig som möjligt. I de kådiga rötterna gömde sig
nämligen allt vad stugan hade att lita till ifråga om
lyse. Där var stugans stearin och fotogen, karbid
och allt. Kådröttema representerade ljus, värme,
trevnad. Utan dem hade finnstugan varit
fullständigt omöjlig.
Gubben teg och arbetade. Svetten stod honom i
pannan. Vant och försiktigt snodde och flätade han
sina telningar; vid islossningen en gång skulle det
nog komma att spörjas, vad han sysslat med under
alla de oändliga vinterkvällarna. Dessa strutformiga
inrättningar skulle komma att bringa månget gott kok
fisk till den magra stugan, som sannerligen trängde
till lite sovelökning.
Men sonen gjorde intet försök att biträda med flät-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
