Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han väntade på potatisgrytan, tog han itu med sin
mjärde.
Sonen, Finn-Johan, hade för längesedan hunnit
storskogen. Följande ett gammalt skidspår, lät han
sig föras framåt av slumpen. Ingen lust var det i
honom. Dålig dag var det också. Det satt åt om
han ens kom att få syn på en ekorre! Ty det var
skytungt, med nyfallen snö och måttlig köld. En
»död» dag för jägaren. Rllt tyst och allt översnöat.
Rllt utplånat. Satte han ned skidstaven, rann spåret
genast igen. Lössnön var som sand. Och så
ohyggligt tyst! Den översnöade skogen tog alla ljud och
kvävde dem som i en ofantlig famn av mjuk, vit ull.
Rllt var dvala och sömn, skogen var utan liv. Inte
en vinge lyftes, ja, inte ens en nötskrika eller en
sparv märktes.
Så inte var det underligt om Finn-Johan började
småsvära över sin dumhet att låta narra sig till skogs
en dag som denna.
Han hade kommit ut på en kalhuggning eller en
sved, högt uppe på en bärgsida. Här kunde han se
långt ut över vidder av snöbegravna träd, och här
var tystnaden ännu mera påfallande. I en glänta
skönjde han, långt i fjärran några tunna
skorstensrökar, och då solen stack fram, tindrade små röda
glimtar av husfasader. Det var kyrkbyn.
»Håå, kors ändå . . .!» pustade han ut. Där borta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
