Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ha de det härligt, de ha ljus, de ha mat», tänkte han.
Framför allt mat! Han böjde sig ned och strök
upp en snökladd med vanten och stoppade i munnen.
Det smälte och lindrade törsten. Men hungern! R,
den som haft ett par potatisar och en sillbit. Han
var rent våldsamt svulten och undrade hur
björkknopp smakade, eller späd bark. ögonen tindrade
lystet, som på en varg, och för en brödbit skulle han
kunnat göra vad som helst: döda en människa eller
gå många mils väg. Dessa hundvintrar i skogen!
Vad visste sockenfolket om brödbristen här uppe!
Och de, som ändå talade om brist där nere i
byarna — jo, kom hit och smaka på! Här kunde de
få klart för sig, vad slikt ville säga.
Finn-Johan stod och ilsknade till. Gå åt skogen
en sådan dag! Låta narra sig så kapitalt! Gubben
hade talat om ekorre — inte så mycket som en
skogs-mus en gång syntes!
Men folk var det nog i skogen i dag ändå, flera
än Finn-Johan. Vad de tänkte uträtta där, vete då
gudarne. Långt nere på en stor myr hade skogsboar
traskat fram, spåren sågo alldeles nya ut. Kanske
nå’n av Myrholms-pojkarne, kanske
Kallskärs-gub-ben eller kanhända Långsvearne varit framme! Groft
och stort var spåret, så nog var karlen fullvuxen, det
syntes. Och sprungit duktigt måtte han ha gjort, ty
det var några väldiga steg, han tagit. Men — springa
så långt i meterdjup snö! Det stod ingen ut med.
Johan blev nyfiken, skuggade för dagern och kikade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
