Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brukar ladda med två kulor när det gäller storvilt.
»Vänta lite, få se! . . .» Han viskade orden
o-medvetet. Ett stycke längre fram fanns en trädholme
på myren, alldeles som en ö i sjön. Det fanns gott
om unga aspar på holmen, och långben älskar
aspbark.
»Pass på, om inte bjässen begivit sig dit! Men
försiktigt som bara sjutton». I en stor sväng
utom-kring stället.
Det hade klarnat på, luften blev hög och kall, det
stod som riktiga små moln ur truten på Johan. Skada.
Nu måste han vara ännu mera försiktig. Han åkte
inte, han gled, smet fram genom snåren som en katt,
och snön var lös och mjuk, den förtog alla ljud.
Nå, se där hade han holmen nu. Det var nära
att han åkt för långt. Och där gick spåret, alldeles
rätt på holmen; tydligen var det älg. Hade den
stannat, eller gått vidare? Det skulle snart synas.
Fanns det utspår på andra sidan, kunde Johan så
gott först som sist ge sig av hem till far och getterna
— hem och lägga sig för att genom sömnen dämpa
hungerrevet i magstackarn.
Nej, det fanns inget utspår; han var kvar på
asp-holmen. En ny stor sväng för att undersöka på
bortsidan också. Johan gnodde tillbaka och tog en
annan rundel genom andra snår, varm och ivrig.
Inga utspår där heller!
Jo, pina, ettra dö . . . eller nej! Det var bara ett
gammalt källdrag, ett bäckskvalp, som aldrig frös.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
