Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då och då mot törsten, stannade några ögonblick
ibland för att hämta andan, och ormade sig framåt
igen. Nu var han nära intill de första träden —
han vågade knappast andas. Snart låg han på
magen inne bland enbuskar och bråte — han lyddes
med både mun och öron, med hela sin själ. Hördes
inga knäpp efter avbitna småkvistar? Prasslet och
knastrandet i snön? Frasandet av barken som
skalades från asptopparna? Inga fnysningar av oro från
långben därinne?
Ännu ett stycke längre fram måste han, inåt
asp-dungen. Men — var det inte- något nu? Jo, han
kände doft av alldeles färsk gödsel. Johan kröp i
riktningen av doften. Ännu hade öga och öra intet
att hålla sig till.
Då hajade han till. Spöklikt, tyst, orörlig stod
djuret där nära intill honom som en mörk klippa,
som underligt formade trädstammar, eller som vad
som helst i den vägen. Som någon sällsam utväxt
av skogen, en framtoning av skymningen och
ödemarken !
Det var en årskalv. Således i dubbelt hänseende
jaktförbjuden.
Men på förbud tänkte Finn-Johan inte ett
ögonblick. För den inbitne skogsbon gälla inga andra
skogens lagar än de han har lust att godkänna.
Böter och fängelse — han ägnade inte skymten av en
tanke åt sådant. Här gällde det mat, eller fortsatt
skriande svält. Mättade magar eller den bittraste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
