Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
enkom för hans räkning. Hans vana öga följde
bort-spåret — han traskade efter. Och långt behövde han
inte pulsa i moraset, med gropar där han sjönk ned
till armarna. Älgen hade stupat några hundra meter
ifrån skottplatsen. Skottet med dubbelkulorna hade
gjort sin verkan.
»Ååååå . . .! Äaaa . . .!»
Ett långt, befriande andedrag höjde den lycklige
jägarens bröst. Mat, mat — härligt! Och med
något av vördnad i själen nalkades Johan sitt byte, som
ännu darrade i de sista ryckningarna. Så snart
Johan lyckats få kniven fram ur läderslidan, som han
bar på baken, fästad i svångremmen, öppnade han
kalvens ludna, slankiga hals, stack ett par saltkorn i
munnen — salt går en skogspojke aldrig utan — och
läskade sig med det röda, varma, som i en jämn
stråle sprutade ut på snön.
Skymningen tätnade. Yrvädret stod i.–-
»Pojken dröjer!»
Finngubben tittade upp från sitt arbete gång på
gång, lyddes utåt om inte skidorna skulle slamra,
när de restes mot väggen som vanligt, men
ingenting hördes av.
»Ruskvär till på köpet», mumlade han bekymrat.
Snart kunde han inte bärga sig på stolen längre
utan kravlade sig upp och stultade fram till fönstret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
