Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litet och nätt och välvårdat, inga kostbara
bekantskaper, men en slant på banken i stället. Folk visste
nog, var de hade Johansson ändå och vad han gick
och gällde för, även om man ledigt nådde att peta
på takskägget, då man trädde över den lilla
halvrunda stenen, som skulle vara förstugutrappa. Här
stod det i tidningarna om den grosshandlaren, som
fått slå igen butiken, om den byggherren, som brutit
nacken av sig eller om den skeppsredaren, som
kapsejsat. Men Johansson! Fann man Johansson
med i raden kanske? Stod hans namn på listan för
»prosterade» växlar? Bland konkurs-anslagen på
rådhusrättens dörr?
Nänäj men san!
Korta ben hade han, men trygg och säker stod
han på dem. Helst satt han ju — i synnerhet de
senaste åren.
Hustrun skötte hjälpligt butiken, men alltid
tarvas det erfarna ögat, det förstår man. Det var för
resten aldrig något så där riktigt genompraktiskt hos
henne. Hon kunde slinka hit och dit och . . . ja,
rent ge bort ordentliga, säljbara stycken ibland, när
det kom nå’n som inte hade vidare gott om det. Och
inte duger sådant i en affär i våra dagar!
Johansson behövdes allt för väl i butiken; fast god
nytta hade han av hustrun, för all del. Hon skrev
så nätt och behändigt. En räkning gjorde hon klar
på några ögonblick. Hon hade ju också varit
lärarinna i ungdomen — så*n där privat, i herrskapshus,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
