Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ifrån henne, stormförargad, väsande fram ilskan i
halvfärdiga ord mellan sammanbitna tänder, lovat sig
högt och heligt, att det skulle vara sista gången, och
stampat i backen som bekräftelse på det — men
återvänt nästa lördagskväll.
Nu, när han i tankarna genomgick det sista, fann
han sig mer än vanligt löjlig. Usch ja, så
genomlöjlig! Blodet rusade honom våldsamt åt ansiktet,
så skämdes han.
Och sä trodde hon, att han tänkte hålla till godo
med det här i längden! Trodde hon verkligen det?
Ha! Ätt han skulle gå så här som ett rosende
spektakel för henne — och för alla människor för resten!
Ty naturligtvis såg och begrep var och en, hur hon
drev med honom!
Nej, så ta mej . . . Hldrig, aldrig i tiden mer!
Det sade han åt henne också för resten, då han
gick, och gissa, vad hon så svarade: »Ja,
välkommen hit då snart igen», och så skrattade hon, en
lång, klingande, kvittrande skala.
Kunde han inte bli rent topp tunnor förbaskad!
Det var ju klart, att hon drev med honom.
Ä, det skulle bli riktigt roligt få visa henne, att
–, jaha.
Han kastade det avslagna käpphandtaget och knep
ihop läpparna över sitt nyfattade säkra, oryggliga
beslut!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
