Av J. L. Saxon
På 1860-talet restes majstången varje midsommarafton å Trumbacken i Attersta by i Gällersta socken. Trumbacken är en grön fläck i ett vägkors och har sitt namn därav, att härifrån kallades fordom medels trumsignal byamännen till stämma.
Majstången kläddes på Klinggårdens loge, som var byns rymligaste, och utfördes sedan till Trumbacken. Stångens nedersta del var dock ej klädd, ty den skulle rödfärgas.
Nu anlände rödfärgaren. Han befann sig i en svinbur, som placerats på en vagn, vilken drogs av unga män. Hela byn var på benen och deltog i tåget. När rödfärgaren blivit avlyft och börjat sitt arbete, slängde han plötsligt en borstes innehåll över mängden, som nu var församlad runt om honom.
En vart röd om näsan, en om öronen, en fick rött hakskägg, en fick sin hatt rödstänkt. Många sågo komiska ut, och det vart stort jubel i mängden.
Detta hade upprepats år från år. Alla visste om det, och ändå hade man alltid lika roligt däråt. Om rödfärgaren underlåtit att företaga denna extra rödfärgning, skulle en god del av midsommarens nöje varit förstörd.
Stången utgjordes av ett verkligt mastträd, och det var ej utan risk att få den rest, men det fanns gott om rappa och starka karlar, så att någon olycka inträffade aldrig.
Nu tråddes dansen - varibland långdansen och folklekar ingingo i
rikliga portioner - kring stången efter fiol och klarinett. Den
räckte, tills man morgonen därpå skulle fodra kreaturen. Alla, som ej
behövdes hemma, foro sedan till kyrkan.
