Folksaga, upptecknad av N. G. Djurklou
Dä va en gång en pojkakytting, som skulle gå te körka, å når han geck gynnum en åkerhage, feck han si räven, som låg på en kattägullasten å sov, å räven varschna inte, att pojken varschnan.
- Um ja nu tar dö på räven, sa pojken å tog en stor sten i näven, å säljer skinnä, så fåra mäj pänningar; å för dom pänningar köpera råg, å den rågen sår ja på fars åkrabete dännasse. Når då körkäfolkä kommer, så säjer di: "Å dä va hunner te rarer råg den pojken har!"
- Då säjera åt dom: "Trå int i rågen, säjera". Men dä vånnar di inte. Då skrikera åt dom: "Trå int i rågen, säjera". Men di vånnar inte ändå. Då skrikera åt dom, dä mästa ja orkar: "Trå int i rågen, säjera", å då vånnar di.
Men ve pojken gaschta säj, vakna räven å satte te å gnia, så han feck
inte så myckä som en tapp åven en gång. Nää lickst te ta, dä en kan
nå, ogjort ska en allri skräppa åv, plä di säja.
