- Project Runeberg -  Från Neros dagar (Quo vadis?) /
7

(1905) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Vera von Kræmer With: Adriano Minardi
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FÖRSTA KAPITLET.

Petronius vaknade först fram emot middagen och var som vanligt
mycket trött. Aftonen förut hade han varit på en af Neros fester, hvilken
drog ut till långt in på natten. På senare tider hade hans hälsa varit
vacklande. Han vaknade upp liksom bedöfvad och utan förmåga att
samla sina tankar. Men morgonbadet och de öfvade slafvarnas gnidningar
af hans kropp kryade upp honom, återgaf honom hans styrka, så att han
gick ut från olaotekium, hvilket är badets sista afdelning, som om han hade
stigit upp från de döda, med ögonen strålande af skämtsamhet och glädje,
föryngrad, full af lif och intresse, så oupphinnelig att Otho själf ej kunde
jämföras med honom. Han var verkligen nu hvad han blifvit kallad —
arbiter elegantiarum, den tongifvande i modets värld.

Han besökte sällan de offentliga baden, endast när någon rhetor
(vältalare) var där, som väckte beundran och om hvilken man talade i
staden, eller när det var någon kamp af särskildt intresse i ephebierna
(gymnastiksalarna). Dessutom hade han i sitt palats privata badrum,
hvilka Celer, Severus’ berömde samtida, hade utvidgat åt honom, byggt
om och ordnat med en sådan ovanlig smak, att Nero själf erkände deras
företräde framför de kejserliga baden, fastän dessa voro större och
utarbetade med ojämförligt mera lyx.

Efter festen, vid hvilken han hade plågats af Vatinius’ gyckel med
Nero, Lucanus och Seneca, deltog han i en disputation angående frågan
om kvinnan har själ. Efter att ha stigit sent upp gick han, såsom hans
vana var, till badet. Två jättestora balneatores (badmästare) lade honom
på ett bord af cypress, täckt med en sorts snöhvitt egyptiskt tyg, och
började med händerna fuktade med parfymerad olivolja gnida hans
välväxta gestalt; han väntade med slutna ögon tills svettbadets hetta och
värmen af deras händer strömmade igenom honom och jagade bort
tröttheten.

Men efter en stund öppnade han ögonen och talade Han frågade
hurudant vädret var och om juvelerna hade kommit, som juveleraren
Idomeneus hade lofvat att sända honom till påseende samma dag. Han
fick till svar att vädret var vackert, en lätt bris kom från Albaniska
bergen, och alt juvelerna ej blifvit skickade. Petronius slöt ögonen igen
och hade just gifvit befallning att bli buren till tepidarium (rummet för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:13:50 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/neros/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free