- Project Runeberg -  Från Neros dagar (Quo vadis?) /
14

(1905) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Vera von Kræmer With: Adriano Minardi
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 14 —

»Plinius säger, att han inte tror på gudar men på drömmar, och
kanske har han rätt. Mitt gyckel hindrar mig ej från att stundom tänka
att det egentligen endast finnes en gudomlighet, evig, skapande, allsmäktig:
Venus Genetrix. Hon för själar tillsammans, hon förenar kroppar och
ting. Eros manade fram världen ur kaos. Om han gjorde väl eller ej
är en annan fråga, men när han nu gjort det, borde vi erkänna hans
makt, fastän vi ej äro tvungna att välsigna den.»

»Ack! Petronius, det är lättare att finna filosofiska satser i världen
än goda råd.»

»Säg mig, hvad är din önskan nu egentligen?»

»Jag vill äga Lygia. Jag vill, att mina armar, som nu famna
tomma luften, skola få sluta Lygia till mitt hjärta. Jag Vill inandas
hennes andedräkt. Om hon vore en slafvinna, skulle jag gifva Aulus
för henne hundra kvinnor, hvilkas fötter skulle vara färgade hvita af
kalk till tecken på, att de första gången voro till salu. Jag vill ha henne
i mitt hus, tills mitt hår blir hvitt som Soractes topp om vintern.»

»Hon är ingen slafvinna, men hon hör till Plautius’ familia, och
då hon är ett öfvergifvet barn, måste hon anses som en alumna*. Plautius
kan afstå henne åt dig, om han vill.»

»Det tycks som om du ej kände Pomponia Græcina. Båda hafva
blifvit så fästade vid henne som om hon vore deras egen dotter.»

»Jag känner Pomponia — en riktig cypress. Om hon ej vore Aulus’
hustru skulle hon ha passat till gråterska. Sedan Julius’ död har hon
ej lagt af sin mörka dräkt, och i allmänhet ser hon ut som om hon,
fastän ännu vid lif, vandrade omkring på de elyseiska fälten. Hon är
dessutom en lenmanshustru», här ibland våra fyra eller fem gånger
frånskilda kvinnor är hon helt enkelt en fågel Fenix. A propos! Har
du hört alt i Öfre Egypten har en fågel Fenix just blifvit utkläckt, som
det påstås — en händelse, som icke inträffar oftare än en gång på fem
århundraden?»

»Petronius! Petronius! Låt oss tala om Fenix en annan gång!»

»Hvad skall jag säga dig, min Marcus? Jag känner Aulus Plautius,
hvilken, ehuru han klandrar mitt sätt att lefva, har en viss svaghet för
mig och aktar mig till och med kanske mer än andra, ty han vet att
jag aldrig har varit någon angifvare som Domitius, Afer, Tigellinus och
en hel rad af Ahenobarbus’** förtrogna vänner. Utan att göra anspråk
på att vara stoiker har jag mer än en gång blivit sårad af Neros
handlingar, hvilka Seneca och Burrus sågo genom fingrarna med. Om du
önskar att jag skall göra något för dig vis-à-vis Aulus, står jag till
din tjänst?»

»Jag tror att du har makt därtill! Du har inflytande öfver honom.
Och för öfrigt, du har outtömliga resurser. Om du ville öfverskåda
ställningen och så tala med Plautius!»

»Du har höga tankar om mitt inflytande och skarpsinne. Men om
det är hela saken, så skall jag tala med Plautius så snart de
återkomma till staden.»

»De ha kommit för två dagar sedan.»

* Fosterbarn.

** Neros namn var ursprungligen L. Domitius Ahenobarbus.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:13:50 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/neros/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free