- Project Runeberg -  Från Neros dagar (Quo vadis?) /
77

(1905) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Vera von Kræmer With: Adriano Minardi
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX - X

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 77 —

»Jag hälsar dig. gudomliga Lygia, från Marcus Vinicius, som väntar
dig med en fest i sitt nied grönt smyckade lius.»
Jungfruns läppar blefvo bleka.
»Jag går,» sade hon.

Så slog hon sina armar om Actes hals till farväl.

TIONDE KAPITLET.

Vinicius’ hus var verkligen alldeles höljdt med myrten och
murgröna, som hade hängts upp på väggar och dörrar. Pelarna voro förenade
med girlander af vinranka. I atrium, som var öfvertäckt med ett purpurtyg
af ylle till skydd mot nattkylan, var det ljust som på dagen. Många
lampor brunno med tolf eller åtta lågor, lampor i form af fartyg, träd
fyrfotadjur, fåglar, eller statyer, hållande skålar med parfymerad olivolja,
lampor af alabaster, af marmor eller af förgylld korintisk brons, icke
så underbar som den ryktbara ljusstake Nero ägde och som var tagen
från Apollos tempel, men vacker och arbetad af berömda mästare. Några
af ljusen voro skuggade af glas eller genomskinligt indiskt tyg af röd,
blå, gul eller violett färg, så att hela atrium var fullt af mångfärgade
strålar. Från alla håll kom en doft af Polyanthes, hvilken Vinicius
hade vant sig vid och som ban lärt att tycka om i Orienten. De längre
bort belägna rummen, hvarest slafvars och slafvinnors gestalter rörde
sig, strålade af ljus. I triclinium var ett bord dukadt för fyra. Vid
festen skulle Petronius och Chrysothemis sitta vid sidan af Lygia och
Vinicius. Vinicius hade i allt följt Petronius’ anvisningar, och denne rådde
honom att icke själf gå efter Lygia utan sända Atacinus med tillåtelsen
från Cæsar, och att själf mottaga henne i sitt hus och mottaga henne
med vänlighet och äfven med ärebetygelser.

»Du var drucken i går,» sade Petronius, »jag gaf akt på dig. Du bar
dig åt mot henne som en stenhuggare från Albaniska bergen. Var ej för
fordrande och kom ihåg, att godt vin skall drickas sakta. Vet också, att
det är ljuft att vänta, men ljufvare att bli efterlängtad.»

Chrysothemis hade sin egen och en något olika mening angående
denna punkt, men Petronius förklarade för henne skillnaden, som måste
bestå mellan den öfvade mästaren i att köra stridsvagnar och ynglingen
som står på fyrspannet för första gången. Så vände han sig till Vinicius
och fortsatte:

»Vinn hennes förtroende, gör henne glad, var storsint. Jag har ingen
lust att vara med på en dyster fest. Svär henne, vid Hades om så
behöfs, att du skall återföra henne till Pomponia, och sedan är det din
sak att laga så, att hon i morgon hellre vill stanna hos dig.»

Han tillade, visande på Chrysothemis:

»För fem är sedan gjorde jag mer eller mindre pä samma sätt med
denna skygga dufva, och jag kan ej klaga öfver någon sträfhet.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:13:50 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/neros/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free