- Project Runeberg -  Från Neros dagar (Quo vadis?) /
87

(1905) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Vera von Kræmer With: Adriano Minardi
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 87 —

mot att jag kommer in, visar det, att Lygia är i palatset till följd af
kejsarens vilja.»

Men centurionen smålog vänligt åt honom och sade, i det han tog
ett par steg framåt:

»Jag hälsar dig, ädle tribun. Om du önskar buga dig för kejsaren,
har du haft otur. Jag tror ej, att du kan få tillträde till honom.»

»Hvad har händt?» frågade Vinicius.

»Kejsarinnans dotter blef plötsligt sjuk i går. Kejsaren och Poppæa
vaka öfver henne tillsammans med alla läkare i staden.»

Detta var en viktig händelse. Då denna dotter föddes kejsaren,
var han helt enkelt utom sig af förtjusning. Förut hade prästerna med
stor högtidlighet anbefallt Poppæas lif i gudarnas skydd. Ett löftesoffer
gjordes i Antium, hvarest förlossningen ägde rum, ståtliga festspel
firades, och ett tempel uppfördes till lyckans gudinnor. Nero, som aldrig
höll måtta i något, älskade barnet gränslöst, Poppæa höll äfven af det,
mest för att det stärkte hennes ställning och gjorde hennes inflytande
oemotståndligt.

Hela kejsardömets öde kunde bero på barnets hälsa och lif, men
Vinicius var så upptagen af sig själf, sina egna förhållanden och sin
kärlek, att han svarade utan att fästa någon uppmärksamhet vid
centurio-nens nyheter:

»Jag vill endast träffa Acte.» Och han gick in.

Men Acte var också sysselsatt med barnet, och han fick vänta länge.
Hon kom först fram emot middagen, med ett blekt och uttröttadt ansikte,
som blef ännu blekare vid åsynen af Vinicius.

»Acte!» ropade Vinicius, grep hennes hand och drog henne fram
i rummet, »hvar är Lygia?»

»Jag hade velat fråga dig om det,» svarade hon och såg förebrående
på honom.

Men fastän han föresatt sig att fråga efter denne helt lugnt, tryckte
ban återigen händerna mot hufvudet och sade, med ett ansikte förvridet
af smärta och vrede:

»Hon är borta. Hon togs ifrån mig på vägen!»

Men efter en stund hämtade han sig och med ansiktet tätt upp emot
Actes sade han genom sina hopbitna tänder:

»Acte! Om lifvet är dig kärt, om du ej vill åstadkomma olyckor,
hvars vidd du till och med ej kan tänka dig, så svara sant. Har
kejsaren tagit henne?»

»Kejsaren lämnade ej palatset i går.»

»Vid din moders skugga, vid alla gudar, är hon ej i palatset?»

»Vid min moders skugga, Marcus, hon är ej i palatset, och kejsaren
tog henne ej. Kejsarbarnet är sjukt sedan i går, och Nero har ej
lämnat vaggan.»

Vinicius drog djupt efter andan. Det hotade honom ej mer, som
tycktes honom mest förfärligt.

»A,» sade han med knutna händer, »då har Aulus tagit henne till
sig, och då, ve honom!»

»Aulus Plautius var här i dag på morgonen. Han kunde ej få
träffa mig, ty jag var sysselsatt med barnet, men han frågade
Epaphro-ditus och andra af kejsarens tjänare efter Lygia och sade, att han ville
komma igen och träfla mig.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:13:50 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/neros/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free