Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 89 —
F.tt ögonblicks tystnad följde, så sade Vinicius:
»Men kanske hon förhäxade barnet och har förhäxat mig.»
»Lilith upprepar, att barnet började gråta just då hon bar det förbi
oss. Och det gjorde verkligen så. Det är säkert att det var sjukt, då
de buro henne från trädgården. Marcus, sök efter Lygia, hvar du vill,
men tala ej med kejsaren om henne, förr än kejsarbarnet är friskt, om
du ej vill bringa Poppæas hämnd öfver henne. Hennes ögon ha redan
gråtit nog för din skull, och må alla gudar skydda hennes stackars
hufvud.»
»Älskar du henne, Acte?» frågade Vinicius dystert.
»Ja.» Och tårar glänste i den frigifnas ögon.
»Du älskar henne, emedan hon ej har stött dig tillbaka med afsky,
som hon har gjort med mig.»
Acte såg ett ögonblick på honom liksom tvekande, eller som om
hon ville se, om han talade uppriktigt; så sade hon:
»Ah, du blinde och passionerade man — hon älskar dig!»
Vinicius sprang vid dessa ord upp som en besatt:
»Det är inte sant?»
Hon hatade honom. Hur kunde Acte veta det? Skulle Lygia ha
gjort henne denna bekännelse efter en dags bekantskap? Hvad för slags
kärlek är det, som föredrager landsflykt, fattigdomens obehag, osäkerhet
för morgondagen, eller kanske en neslig död framför ett smvckadt hus,
hvarest en älskare väntar henne med en fest? Det vore bättre för honom
att ej få höra sådana ord, ty han höll på att bli tokig. Han hade ej
velat lämna ut henne för alla kejsarens skatter, och hon flydde. Hvad
slags kärlek är det, som fruktar glädje och söker smärta? Hade han
ej hoppet att finna henne, skulle han stöta ett svärd i sitt hjärta.
Kärleken gifver sig, den flyr ej bort. Det fanns stunder i Aulus’ hus, då
ban själf hade trott på en nära förestående lycka, men nu visste han,
alt hon hatade honom, att hon hatar honom och skall dö med hat i
sitt hjärta.
Men Acte, vanligen så mild och blyg, bröt i sin tur ut med
indignation. Hur hade han sökt vinna Lygia? I stället för att böja sig inför
Aulus och Pomponia med begäran att få henne, tog han med väld barnet
från sina föräldrer. Han ville ej göra henne till sin hustru, utan till
älskarinna, henne, fosterdottern i ett aktningsvärdt hus, en
konungadotter. Han lagade så, att hon fördes till detta tillhåll för brott och
nedrighet, han befläckade hennes oskyldiga ögon med åsynen af en
skamlig fest, han handlade med henne som med en lättsinnig kvinna.
Hade han då glömt Aulus’ och Pomponia Græcinas hem, hvarest
Lygia uppfostrats? Hade han ej sinne att förstå, att det finns kvinnor
annorlunda än Crispinilla eller Nigidia eller Poppæa, än alla dem han
träffade i palatset? Då han hade sett Lygia, hade han då ej genast
förstått att hon var ren, att hon föredrog döden framför vanära? Hvad
vet han om de gudar, hon ärar, och om de ej äro bättre än denna
lättsinniga Venus, eller denna Isis, som dyrkas af alla dåliga kvinnor i Rom?
Nej! Lygia hade ej gjort henne någon bekännelse, men hon hade sagt,
att hon sökte hjälpen hos Vinicius, hon hade hoppats, att han åt henne
skulle vinna kejsarens tillåtelse att få återvända hem, att han skulle
återgifva henne åt Pomponia. Och då Lygia talat om detta, hade hon
rodnat som en jungfru, som älskar och tror. Lygias hjärta slog för
12. — Från Neros dar/ar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
