- Project Runeberg -  Från Neros dagar (Quo vadis?) /
112

(1905) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Vera von Kræmer With: Adriano Minardi
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 112 —

för hennes skull’, så kom till Antium. Där är ingen brist på kvinnor
och nöjen.»

Vinicius gick fram och tillbaka med hastiga steg. Petronius såg
ett ögonblick på honom och sade slutligen :

»Säg mig uppriktigt, icke som en dåre, sotn talar i förvirring och
eggar upp sig, men som en förnuftig man, som svarar en vän: håller
du lika fast vid Lygia som någonsin?»

Vinicius stannade och såg på Petronius, som om han ej sett honom
förut; så började han sin vandring igen. Det syntes att han kämpade
för att tillbakaliålla ett utbrott. Slutligen kommo tårar i hans ögon,
tårar af hjälplöshet, sorg, vrede och okuflig längtan, hvilket talade
mäktigare till Petronius än de mest vältaliga ord.

Petronius försjönk i tankar. Så sade han:

»Det är icke Atlas, som bär världen på sina skuldror, utan kvinnan.
Och ibland leker hon med den som med en boll.»

»Ja,» sade Vinicius.

De ämnade just taga farväl af hvarandra, då en slaf förkunnade
att Chilo Chilonides väntade i försalen och bad att få tillträde till sin
höge herre.

Vinicius befallde, att han genast skulle föras in, och Petronius sade :

»Sade jag icke det.! Vid Hercules! Var nu lugn, annars härskar
han öfver dig och icke du öfver honom.»

»Jag hälsar dig, ädle tribun, och dig, herre,» sade Chilo då han
inträdde, »må eder lycka blifva lika stor som edert rykte, och må edert
rykte gå genom världen från Hercules’ stöder till arsacidernas land.»

»Var hälsad, du, som gifver lagar för dygd och lärdom!» svarade
Petronius.

Men Vinicius frågade med tillkämpadt lugn:

»Hvilka nyheter medför du?»

»Första gången kom jag lör att ingifva dig hopp, herre. Nu talar
jag om för dig att jungfrun skall blifva funnen »

»Det vill säga, att du ännu ej har funnit henne?»

»Ja, herre. Men jag vet hvad tecknet betyder, som hon skref.
Jag vet hvilka de äro, som hjälpte henne, och jag har reda på den
gud, bland hvilkas anhängare vi skola söka henne.»

Vinicius ville springa upp från bänken, på hvilken han satt, men
Petronius lade sin hand på hans axel och sade:

»Vidare!»

»Är du alldeles säker på, herre, att det var en lisk bon ritade i
sanden?»

»Ja,* utbröt Vinicius.

»Då är hon en kristen, och kristna förde bort henne.»

Ett ögonblicks tystnad följde.

»Hör på, Chilo,» sade Petronius. »Min systerson har bestämt åt
dig en ansenlig summa penningar, om du linner jungfrun, men icke
mindre spö, om du bedrager honom. I det första fallet kan du köpa
icke endast en, utan tre skrifvare, i det senare skall icke de sju vises
och din egen hela lärdom räcka till att gifva dig salfva.»

»Jungfrun är kristen, herre!» ropade Chilo.

»Nog, Chilo I Du är inte trögtänkt. Vi veta, att Calvia Crispinilla
och Junia anklagade Pomponia Græcina för att vara anhängare af den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:13:50 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/neros/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free