Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 113 —
kristna läran, men vi veta äfven att hon frikändes. Vill du draga fram
detta igen? Vill du få oss att tro att Pomponia och med henne Lygia
skulle höra till dessa människornas fiender, som förgifta brunnar och
källor, som tillbedja ett åsnehufvud, dessa, som mörda barn och gifva
sig hän åt de vildaste utsväfningar? Akta dig, Chilo, så att ej den sats,
du förkunnar oss, hamnar på din egen rygg i stället.»
Chilo bredde ut armarna som för att säga, att det ej var hans fel,
och sade därpå:
»Herre, säg på grekiska denna mening: ’Jesus Kristus, Guds son,
vår frälsare’.»*
»Ja, än sedan.»
»Nåväl, tag första bockstafven från hvart ord, och ställ dem
tillsammans i ett.»
»Fisk,» sade Petronius förvånad.
»Ja, det är så det ordet blifvit de kristnas lösen,» svarade Chilo stolt.
Det blef tyst. Det var något så slående i grekens slutsatser, att de
båda vännerna ej kunde frigöra sig från förundran.
»Vinicius, har du ej misstagit dig,» frågade Petronius, »ritade Lygia
verkligen en fisk?»
»Vid alla underjordens gudar, man kan bli tokig!» utbrast den unge
mannen häftigt. »Om hon ritat en fågel för mig, skulle jag säga en fågel!»
»Således är hon kristen,» upprepade Chilo.
»Det vill säga,» sade Petronius, »att Pomponia och Lygia förgifta
brunnar, mörda barn, som de fånga på gatan, och lefva ett lättsinnigt
lif. Dårskap! Du, Vinicius, har varit där i huset en tid, jag var där
några timmar, men jag känner Pomponia och Aulus, ja till och med
Lygia nog, för att säga att detta är vanvett. Om de kristnas symbol
är en fisk, hvilket verkligen är svårt att icke tro, och dessa kvinnor
äro kristna, då, vid Proserpina, äro ej de kristna hvad vi anse dem för!»
»Du talar som Socrates, herre,» svarade Chilo. »Hvem har någonsin
förhört en kristen? Hvem har läst om deras läror? Då jag för tre år
sedan for från Neapel till Rom (å, hvarför stannade jag ej i Neapel!),
träffade jag en man vid namn Glaucus, som sades vara kristen. Men
trots det blef jag öfvertygad om, att han var en god och dygdig
människa »
»Var det af denne dygdige man du nu fått veta hvad fisken
betyder?»
»Olyckligtvis, herre, stötte någon en knif i denne ärevärdige gamle
man i ett härbärge på vägen. Hans hustru och barn fördes bort af
slafhandlare. Då jag försvarade dem, förlorade jag två fingrar, och
eftersom folk säger att det ej är brist på underverk bland de kristna,
hoppas jag att fingrarna skola växa ut igen.»
»Hvad! Har du blifvit kristen?»
»Sedan i går, herre, sedan i går! Fisken omvände mig. Se, hvilken
makt det ligger i den! Under några dagar skall jag vara den mest
nitiske af alla, så att de skola gifva mig del af alla sina hemligheter.
Och då de gjort det, skall jag få veta, hvar jungfrun är dold. Då kanske
min kristendom betalar sig bättre än min filosofi. Jag har också gjort
en ed åt Mercurius, att om han hjälper mig att finna jungfrun, skall
* Iesous Christos, Theon Uios, Soter, — Ichtus, det grekiska ordet för fisk.
15. — Från Neros dagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
