- Project Runeberg -  Från Neros dagar (Quo vadis?) /
118

(1905) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Vera von Kræmer With: Adriano Minardi
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 118 —

men han har ett öfvertag i att han är mera rädd om sitt lif, och på
samma gång är han en större skurk, hvilket för honom närmare
Aheno-barbus. Dessa två skola förr eller senare förstå hvarandra, och då slår
min stund. Jag vet icke när, men jag vet att den skall göra det, och
jag låter tiden gå. Låt oss njuta lifvet under tiden ! Lifvet skulle i sig
själft ej vara så illa, om icke Bronsskägg vore. Tack vare honom
ålen man i dessa tider led vid sig själf. Det är ej riktigt att anse kampen
om hans ynnest som ett slags täflan på cirkus — som ett slags spel.
en kamp, där segern smickrar ens fåfänga. Jag intalar ofta mig själf
att så är, men ändå tycker jag mig ibland vara lik Chilo och icke det
ringaste bättre än ban. Då ban ej längre är dig behöflig, sänd honom
då till mig. Jag har fått smak för hans lärorika filosofi. Jag sänder
en hälsning till din gudomliga kristinna, eller bed henne hellre från mig
att ej vara som en fisk mot dig. Skrif och tala om din hälsa, om din
kärlek, förstå att älska, lär dig älska, och farväl!»

Vinicius till Petronius:

»Lygia är ännu icke funnen. Om jag icke hoppades att snart
finna henne, skulle du ej få svar, ty en nian, som är led vid lifvet,
har ingen lust att skrifva bref. Jag ville veta, 0111 icke Chilo bedrog
mig, och på natten, då han kom för att få pengar åt Euricius, kastade
jag öfver mig en soldatkappa och följde obemärkt honom och slafven
jag sändt ined. Då de närmade sig platsen, gaf jag akt på dem på
afstånd, gömd bakom en pelare, och fick öfvertyga mig om att historien
om Euricius ej var påhittad. Nedanför höll ett tiotal män på alt aflasta
stenar från en stor pråm och staplade upp dem på stranden. Jag såg
Chilo närma sig dem och börja tala med en gammal man, som efter
ett ögonblick föll ned för hans fötter. Andra omgäfvo dem med rop af
beundran. Inför mina ögon gaf ynglingen en börs åt Euricius, som
började bedja med uppräckta händer, och vid hans sida knäföll någon
annan, tydligen hans son. Chilo sade något, som jag icke hörde, och
välsignade de två, som knäböjde, och alla de andra, i det han gjorde
ett tecken som liknade ett kors, hvilket de alla måtte ära, tv de knäföllo.
Jag fick lust att gå fram till dem och lofva tre sådana börser åt den,
som fann Lygia åt mig, men jag fruktade att förstöra Chilos verk och
gick snart hem.

Delta hände åtminstone tolf dagar efter din afresa. Sedan dess har
Chilo varit hos mig ofta nog. Han säger, att han fätt stort inflytande
bland de kristna, och att 0111 han ännu ej funnit Lygia, är det emedan
det finns otaliga kristna i Bom, och alla känna ej hvarandra, hvarför
hvar och en ej kan veta, hvad som händer i församlingen. De äro
också på sin vakt och i allmänhet tystlåtna. Men han försäkrar, att
då lian når fram till de äldste, som kallas presbyter, skall lian få veta
alla hemligheter. Han har redan lärt känna en del af dem och har
börjat utfråga dem, men helt försiktigt, så att ban ej väcker misstankar
genom en alltför stor ifver, hvilket skulle göra arbetet dubbelt svårt.
Fastän det är hårdt att vänta, fastän tålamodet brister, vet jag att han
har rätt, och jag väntar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:13:50 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/neros/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free